Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
»Jag har gungat på din reling, ljungelds-klar i stormens?
skräck,
Under lugna stjemenätter har jag suttit på ditt däck.
Det var jag, som vallmohornet ut i guldpokalen hvälft,
Jag, som väckte dig, då svärdet tycktes klirra af sig sjelft. ,
»Ständigt, hvar du gick, min skugga mörk sig lade i din
krets,
När du blottade din klinga, hang jag blytungt vid dess
spets.
Segerns ljusa anlet vände sig från dig på kampens dag,
Skyende, att vid din sida möta mina bleka drag.
»Nu det täckelse oss skilde hastigt glesnar mer och mer,
Och min maning omotståndligt drager dig till mig dit ner.
Gudar, som du stolt försmådde, ha för oss sin solport lyckt,
Men med våra dåd och tankar sjelfva vi en verld oss
t>yggt.
»Kom min hjelte, du mitt öde lika visst som jag är ditt!
Innan nästa afton skymmer, har din sista strid du stridt.
Från ditt hufvud vill jag lösa sönderhuggna hjelmen då,
Och vid glömskans stilla vatten kanske hegge ro vi få.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
