Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*0ñ ’
175
Så klagar i den iriörke mannens håg
Den sorg, som hafvets åsyn har förstorat,
Då blicken dröjer vid den fria våg,
Det faders-arf, som nu hans folk förlorat.
I timmar sonen af Profetens ätt
Kan stirra utåt sjön, der böljor välta.
Han glömmer hungern — han har köpt sig rätt
Att bära högt sitt hufvud och att svälta.
En gång för namnets skull, så är det sagdt,
För hans behof eröfrarn velat vaka,
Men vid hans kalla, tigande förakt
Den sträckta hjelparhanden drogs till baka.
Han tarfvar intet. När han sjelf det vill,
Ett paradis han bygger upp ur gruset.
Strax utom parken, gränden närmst intill,
Den tända pipan bjuds på kaffehuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
