Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underrättelser, som sedan besöket på Torge kommo
till Thorolf, kunde emellertid icke skingra skuggan
omkring konungen. Tvärt om blef hon allt tätare
och svartare.
Men ännu, när Thorolf från däcket af sitt skepp
såg den väldiga rökpelaren uppstiga från härden i
konungens gård, hoppades han i sitt sinne, att det
skulle ändras och förhållandet mellan honom och
konungen åter blifva det samma som fordom.
Nittio män i utsökt klädebonad och dyrbara
vapen följde honom, då han från stranden begaf sig
upp till konungsgården. En man i konungens hird
såg honom på afstånd och skyndade emot honom.
Det var Ölve, hans frände. Han blef både glad och
förvånad öfver att se Thorolf. På dennes fråga om
konungen svarade Ölve undvikande, och de gingo
länge tysta vid hvarandras sida.
»Jag ser väl», sade slutligen Thorolf, »att det
är sannt, hvad som säges, att konung Harald ej
längre sätter tro till mig,»
»Du har fiender, som med hvarje nytt besök
stiga i konurtgens gunst», genmälte ölve.
»Hilderides söner?» sporde Thorolf.
»Du säger det, Hilderides söner!»
»Hvad hafva de så nu haft att säga mig?»
»De säga, att fastän finnskatten, som du sände
konungen, var stor, så skulle den dock varit större,
om du icke bedragit honom!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
