Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ens på hans egen gård, fick ana, hvilka de voro, som
sökt härberge hos honom öfver natten.
När därför två tredjedelar af natten voro gångna,
väckte han sina gäster och tillsade dem med barsk
stämma och vreda ord att draga sina färde. Och
han följde själf med, när de drogo bort från gården,
liksom ville han riktigt öfvertyga sig om, att han
blef dem qvitt. Men när de kommo tillräckligt långt
från gården, försvann det stränga i hans anlete, och
han tilltalade flyktingarne med vänlighet samt
förklarade för dem sitt besynnerliga beteende, i det
han omnämnde, att Gunhilds män hvarje ögonblick
kunde komma till gården. Han gaf dem tillika något
mat och en säker vägvisare, som skulle föra dem
genom skogen till sjön Mjösen. Där rådde han dem
att hålla sig dolda på en rörbevuxen holme, tills
deras förföljare voro borta. Därpå skildes den
välmenande bonden från dem och begaf sig tillbaka
till sin gård. Här dröjde det icke länge på
morgonen, förrän Hakon och hans män kommo och
sporde efter Astrid. »Här hafver varit främmande
i natt» — svarade Thorsten — »men de hafva redan
före dig dragit bort genom skogen.» Hakon bad
honom följa sig, eftersom han bättre än någon kände
alla gömslen i skogen, och därtill var Thorsten
villig. Hari rådde dem att sprida sig och leta hvar
på sitt håll, hvilket syntes männen godt, och hvar
och en af dem visade han åt alla möjliga håll i sko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
