Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen utom åt det, som kunde leda till upptäckten af
drottningens tillflyktsort.
Så fort Thorsten på detta sätt befann sig allena,
skyndade han på en genstig hem till gården,
hämtade ett spädt gossebarn, som tillhörde en trälqvinna,
och sprang med detsamma det fortaste han kunde
tillbaka i skogen, där han gömde det i ett tätt
busksnår. Det var nu lidet långt på eftermiddagen och
Gunhilds spejare voro redan trötte af sitt fåfänga
sökande, då de med ens fingo höra ett barn skrika.
De stannade, lyssnade och började springa åt det
håll, hvarifrån skriket kom. Äfven Thorsten kom
springande, till utseendet lika ifrig som någon af
de andra. Alla voro glada och tviflade icke, att de
nu funnit, hvad de sökte. De upptogo så barnet
och undersökte det, men funno då snart, att det icke
kunde vara konung Tryggves son. Thorsten visade
sig mycket vred öfver, att man vågat på detta sätt
narra dem. Emellertid insåg Hakon, att allt sökande
i skogen var fåfängt, och han beslöt därför att
återvända till drottning Gunhild. Men Thorsten begaf
sig påföljande natt, såsom han lofvat, till den lilla
holmen i Mjösen och hade med sig mat och andra
förnödenheter samt en vägvisare, som var väl
hemmastadd i Sverige.
Så tog Astrid och hennes fosterfader Thorolf
afsked af Thorsten och begåfvo sig på väg till
Sverige. Färden gick lyckligt, och de anlände utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
