Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vidare äfventyr till Håkan den Gamle, hvilken med
mycken vänskap mottog sin gamle vapenbroders’
dotter och hennes följe samt lofvade dem sitt
beskydd. Astrid lefde nu någon tid i lugn hos den
svenske bonden, och hoppades hos honom kunna
uppfostra sin son. Men förföljelsen hvilade icke.
Gunhild fick snart veta, att Astrid vistades i
Sverige, och sände åter ut samme Hakon med stort
följe och många skänker. Han skulle begifva sig
till Sveriges konung, som då var Erik Segersäll,
och söka öfvertala honom att träda emellan med sin
makt och förmå gamle Håkan bonde att utlämna
Olof Tryggvesson. Hakon utförde, det bästa han
kunde, sin drottnings ärende. Han framlämnade till
konung Erik skänkerna från Gunhild och omtalade
den lifliga önskan, hon hyste, att själf få uppföda
sin unge frände, Olof Tryggvesson, samt anhöll om
konungens hjälp därtill. Konung Erik tyckte allt
detta vara ganska billigt och lofvade att medsända
hundra beväpnade män till bistånd. Nu hade Håkan
bonde vid konungens hof en son, som hette
Rogn-vald, och denne skyndade genast till sin fader och
underrättade honom om hvad som tilldragit sig hos
konungen. Kort därefter drog norrmannen med
konungsmännen ut från Upsala. Men konung Erik
sade till Hakon, när han drog åstad: »Knappast
lärer du dock skrämma Håkan bonde från att göra,
som honom godt synes.» Norrmannen hoppades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
