Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
striden, liksom vid gästabudsbordet. Hans glada,
skämtsamma och öppna sinnelag gjorde honom här
lika gärna sedd, som man ogärna saknade hans
hjälmbuske i striden.
En gång på hösten 1467 red han tillsammans
med Erik Nilsson (Oxenstjerna) och Ivar Gren från
sydvestra Upland, där de vid Östanbro tagit till
fånga en skara af fiendens svenner, medan de båda
Sturarne, Nils Bosson och Sten, voro på väg
söder ut från Dalarne. Herr Erik fröjdade sig åt den
lätta segern och sade skämtande till Erik Nilsson,
hvilken kort förut förlorat en afgörande drabbning
vid Öljaren mot Ivar Axelsson (Tott), konung Carls
måg och förbunden med hans män, de båda
Sturarne: »Välan, broder», sade han, »den leken vunno
vi; I skolen se, att vi lika lätt skola drifva herr
Nils Sture själf till rygga, när han kommer
-dragande med sina kolaredrängar!» Med dessa
menade han de många hyttedrängar och bergsmän, som
funnos i Sturens här, men han syftade tillika icke
otydligt på vapenbroderns nederlag vid Öljaren.
Och herr Erik Nilsson teg. Emellertid fingo de
veta, att Nils Sture kommit med sina Dalkarlar in
i Upland och tagit Upsala, och de beslöto att rida
dit, för att jaga bort »hans kolaredrängar». Men
när de kommo ridande framför staden, fingo de se
en skara af flere hundra män, i blanka rustningar,
komma dragande ut från staden, och bakom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
