Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och många gjorde väl det, som nu bära
jutekappor öfver båda axlarna. Jag tänker de äro lätt
räknadé, som nu vilja fullfölja herr Stens’ verk . . .
eller hvarföre dröja de? Äro vi icke desamme som
fordom? Och hafva icke bönderna i Vestmanland,
i Nerike och i Östergötland visat prof på sitt
sinnelag, efter som talet därom går? Hvarföre dröja de
då, om de finnas, hvilka kunna hjälpa oss ur nöden ?»
Sedan Tomt-Mats yttrat detta, tystnade han,
och Elf strök sig öfver sitt skägg, medan hans höga
panna lade sig i djupa veck.
De stodo vid stranden af sjön, som utbredde
sin blanka spegel i sommarqvällen, och luften var
så hög och ren. Hörde väl den allsmäktige där
uppe de tunga suckar, som gingo ur männens
hjärtan, när de besinnade, huru det nu stod till i det
land, som kde älskade så högt, och som de värjt i
oräkneliga strider under desse män, hvilka nu sofvo
den eviga sömnen? Hvad betyder väl tanken i
mannens själ, när den icke kan taga form i ord,
och, om den kan det, icke höres af någon, utan är
som om den icke vore uttalad, en skuggas tal till
skuggor? Men tanken kan utan ord taga form i
handling. Tanken är som pärlan i hafvet eller som
malmådern i våra berg. Mången främmande seglare
plöjer hafvets vågor, och främmande träd kunna
grönska på berget, men när mannen kommer, som vet,
hvar skatten är att söka, så hämtar han pärlan piler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
