Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTE SVEN.
235
bryter han berget, och den dolda rikedomen
kommer i dagen och flyter fram under besvärjarens
händer i en fullhet, som ingen anat.
Sådan rikedom fanns i Sveriges bygder. Ära
och tro och kärlek till fadrens bud låg gullrent i
bondens bröst, men han talade icke mycket därom,
och hans röst blef icke hörd, medan de, som nu hade
makten, voro i färd med att svepa Sveriges rike i
den danske konungens duk.
Men under tiden började fagert snack spridas
ut från danskvännema, att konung Christian var den
mildaste herre, som icke ville annat än Sveriges
väl, och därpå trodde herrarne, därpå började ock
allmogen så småningom att tro. Ännu var talet ett
annat bland allmogen här uppe i Dalarne, men många
månader till, och man skulle äfven här fatta andra
tankar, eller i misstro sluta munnen till om hvad
som verkligen bodde i hjärtat.
En liten båt syntes längst bort på sjön. Han
flög som en and öfver den blanka vattenytan,
närmande sig Moralandet.
Elf satte handen för ögonen, för att bättre
kunna se hvem mannen var, hvilken hade så brådt.
Tomt-Mats såg först hvem det var.
»Det är Svarte Sven!» sade han.
»Svarte Sven?»
»Ja, är det så, Elf!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
