Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad månde han så vilja i vår bygd?» yttrade
Elf, men mera för sig själf, än emedan han därpå
önskade svar.
»Hm!» genmälde Mats, »jag menar, att det just
är här, som han har sitt stamhåll.»
Elf sade intet, men ett drag af hjärtesorg lade
sig öfver hans manliga anlete, och han vände sig
om för att vandra hemåt byn.
Men när de hade gått en stund, så kastade Mats
blicken tillbaka öfver sjön. Båten lade just då i land,
och en reslig bonddräng skyndade uppåt skogen.
»Där menar jag, att juten hafver godan vän!»
sade han därpå och stötte sin staf i marken, så att
det gnistrade omkring jernskon.
»Jutevän», mumlade Elf.
»Ja, jutevän», återtog Mats. »Guds död, Elf, jag
menar du den gången tog ett hökägg i ditt bo.»
Elf svarade intet, han blott påskyndade sina
steg. Men Mats tillade helt lugnt:
»Se till, Elf, att han icke gör dig skada för
gagn, sedan du nu visat honom bort ifrån dig.»
Hvad Elf än tänkte om saken, så förblef han tyst,
och så skildes de båda männen åt för den qvällen.
Men ifrån skogen hördes vall-luren, och tonerna
hördes vida omkring mellan bergen. Der satt Elfs
dotter, den sköna Kari.
Korna betade i skogen, skälikon var helt nära,
och Kari satt som en drottning i sitt hof, fast hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
