Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Må hela världen tvifla, så har jag dock min
tro för mig, tilis Sven själf säger ifrån ...»
»Säger ifrån . . . och det tror du att han icke
skulle hafva gjort, om han kunnat. . . . Sven går
mörka stigar och Svarte Sven blir hans namn i alla
tider.»
»Hvem talar om Sven?» hördes en djup stämma
från dörren.
När de båda qvinnorna sågo upp, stod gubben
Elf där, men blek och förstämd. Ögonblicket
därefter kommo drängarne, och de intogo sina platser
vid spiselbrasan, som de brukade. Men alla voro
tysta. Något tal ville icke komma i gång. Gubben
Elf satt och såg in i elden.
Slutligen sade han:
»Sven har räddat Elfs lif i dag!»
Kari sprang upp från spinnrocken och fram till
sin fader, hvars hand hon fattade. Gubben såg på
henne länge, men så sköt han henne bort ifrån sig.
»Gå till ditt arbete, barn!» sade han, och så
försjönk han i sina tankar igen.
Men hela qvällen var det tyst i stugan. Icke
ens Lill-Anna kunde få den vanliga glada
stämningen att inträda. Drängarne slöjdade och qvinnorna
spunno, och allt satt gubben Elf och såg på, huru
elden brann. Då och då förde han handen öfver
ögonen. Det var för att skydda dem för elden. Men
Kari tyckte sig en gång se, att något glindrade mel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
