Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms slott hade nödgats uppgifva stad och
slott åt konung Kristian, som där i det förfärliga
blodbadet låtit hufvudena af Sveriges yppersta män,
både biskopar och rådsherrar, falla under bödelns
svärd. Underrättelserna härom spredos. långsamt
inåt landet, kommo som de tunga regndropparne
komma en qvalmig sommardag, förkunnande, att
ett oväder är i annalkande och redan sväfvar öfver
mennjskornas hufvuden, men torkande och
bortdunstande lika fort som de vidröra jorden. En och
annan djäkne, som kom öfver Långheden från Vesterås
och förde de dunkla ryktena med sig, troddes
knappast, men qvarlemnade i åhörarnes sinnen en
väntan på vederläggning eller bekräftelse, som gjorde
deras hjärtan tunga och fulla af orolig förbidan.
En dag spred sig från Rankhyttan talet om en
flyktande herreman, som tröskat där på logen, men
begifvit sig därifrån till Ornäs och där så när blifvit
tagen af herr Arendt Persson och den nye
konungens befallningsman öfver Bergslagen och Dalarne,
Brun Bengtsson, om han icke lyckats undkomma
på ett för hvar man obegripligt sätt. Ty han hade
sofvit om natten uppe på loftét, hvarifrån blott en
utgång fanns, men ingen af folket hade hört eller
sett honom gå höganloftsbron eller trappan, som
ledde dit upp. Man talade om, att fru Barbro
Stigsdotter räddat honom, men ingen visste något
be-stämdt, och hvart flyktingen tagit vägen från Or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
