Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
näs, visste ingen att säga. Men räddad var han tills
vidare.
Att det emellertid var en flykting, hvars
gripande låg konungen om hjärtat, det kunde man finna
dels däraf, att ett högt pris var satt på hans hufvud,
dels ock af de kungliga knektar, som började
komma öfver älfven in i Dalarne, efter hvad det uppgafs,
för att utspeja och gripa den förnäme flyktingen.
Tankarne på allt detta fyllde Svens hufvud, när
han vandrade norr ut från Falun.
Han tog vägen utefter sjöarne till den stora
Rogsjön och vidare genom de obygder, som
utbredde sig norr om denna sjö. Han ville på detta
sätt undgå att komma i beröring med folket i de
stora socknarna kring Siljan, Leksand och Rättvik,
där hvar man kände honom och hvarifrån ryktet
om hans annalkande skulle komma före honom till
Mora.
Så kom han en morgon till ån, som från
Lång-sjöarne i Rättviks socken flyter i ostlig riktning
genom Leksand och vid Marnäs i Svärdsjö
sammanflyter med en annan å från Ljugaren. Här var tjocka
skogen, och furorna reste sig så höga och
högtidliga mot himlen, medan vinden hviskade mellan
deras grenar och stämde sinnet för höga tankar. Det
var en klar vinterdag, och det var så djupblått där
ofvan om trädtopparne, och här och där hittade en
solstråle vägen och glänste på snön och bröt sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
