Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven satte sig på en sten vid sluttningen af
kullen, där fotspåren syntes strax invid. Han stödde
hufvudet mot handen och ritade med sin långa staf
i snön framför sig. Då rörde järnskon vid något
hårdt, som lät skjuta sig undan, och spetsen af en
läderslida stack upp ur snön. Han upptog och
beskådade noga prydnaderna, hvilka voro utsydda med
silfvertråd. Öfverst under silfverboningen stod på
ena sidan namnet Gustaf och på den andra Eriksson.
Han stoppade slidan hos sig och såg uppåt
kullen. En aning, att möjligen där uppe skulle finnas
den efterspanade flyktingen, genomflög honom. Men
där var så tyst, icke ett ljud förrådde, att där uppe
någon låg gömd. Blott fotspåren talade en motsatt
mening.
Sakta och försiktigt, med yxan på axeln och
stafven i hand, följde Sven dessa uppåt, och här,
under en stor, kullfallen fura tyckte han sig se en
menniska ligga undanstucken.
»Holla!» ropade han, »jag ser dig!»
Han böjde med detsamma undan grenarne, och
där låg verkligen en menniska, en yngling klädd i
bondekläder med rundklippt hår liksom han själf.
Främlingen såg mörk och dyster ut, men reste sig
upp och ställde sig midt för Sven.
»Du är icke den, du ger dig ut för!» sade Sven
och lade sin tunga hand på främlingens skuldra.
»Hvem är jag då?» sporde denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
