Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§VAbffe sVsff. Sé$
ske konungen förrädiskt låtit halshugga rikets
främste män och bland dem Gustafs egen fader och
svåger, samt huru han behandlat den älskade Sten Stures
enka och hennes moder. Han talade vidare om den
nöd och fara, hvari riket sväfvade, huru han själf
likt ett jagadt villebråd måste dölja sig undan sina
förföljare i skog och mark, och huru fosterlandet
skulle sjunka i en neslig träldom under Danmark,
om icke nu som fordom tappre män funnes, hvilka
kunde och ville afvärja det onda.
Den klangfulla stämman hördes vida omkring,
och alla grepos djupt af den enkla beskrifningen om
hvad som timat i Stockholm.
Mest dock tycktes flyktingens ord hafva träffat
en bonddräng, som något afsides från bonderingen
stack fram sitt hufvud bakom ett träd. Stora tårar
tillrade utför hans kinder, när han hörde rysligheterna
från hufvudstaden och när han tillika besinnade, huru
tungt de måste hvila på den unge Gustaf Eriksson,
hvilken — en flykting i villande skogen lik honom
själf — dock ville våga lif och blod för
fosterjordens befrielse, huru mörkt det än såg ut att föra ett
sådant storverk igenom.
Ty ingen eller högst få kände den modige
herren; man hade väl hört talas om honom och äfven
sett honom vid Sten Stures sida, men gick man
längre tillbaka och ransakade minnena, så hade alla
de, hvilka buro hans sköldemärke och vunnit någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
