Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utmärkelse, stått på de danske konungarnes sida.
Också blef böndernas svar undvikande. De ville
höra grannsocknarnes mening, innan de kunde fatta
något beslut.
Sven stod stilla och såg den härliga
ynglinga-skepnaden gå ned från vallen och bönderna skingra
sig. Själf gick han också bort, utan att till en
början veta hvart det bar. Blott ett stod klart för
honom, att han ville våga allt för den flyktande herren,
om icke för annat, så till tack därföre, att denne
tänkt godt om honom och trott honom på hans
ärliga ansikte.
Och så vandrade han, det blef qväll och natten
kom, en nordisk vinternatt med sin praktfulla
stjär-nehimmel, som tyckes förebrående säga till
men-niskoanden: »hvarföre klagar du öfver mörker och
ensamhet? Här finnes ljus, och den gode Guden
är allestädes närvarande.»
Ur de många tankame, som korsade sig i Svens
hufvud, hvad han kunde och hvad han borde göra
för att rädda och hjälpa flyktingen, hvarunder allt
emellan sköt fram bilden af en ung flicka med ljusa
lockar och djupblå ögon, som också med underbar
makt lockade hans håg, — ur denna mångfald
framstod det tydligt, att för honom var blott ett att göra,
nämligen att vaka och varna. Och der var, som
om han fått nya krafter, när han fann sig kunna
uträtta något. Men ville han härutinnan verka, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
