Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste han gå i motsatt riktning mot den, hvartill
hans hjärta drog honom. Ty förföljarne kommo
söder ifrån.
Och därföre vandrade han söder ut.
Men redan ett par dagar därefter fick han höra,
att priset på den unge Gustaf Erikssons hufvud var
fördubbladt, och att konungens befallningsman på
Vesterås uppsändt män till Dalarne, hvilka på hvad
sätt som helst skulle söka bemäktiga sig flyktingen.
I Gagnef såg han själf den myndige fogden Nils
Vestgöte med ett antal knektar stadd på väg att
gripa Gustaf.
Således månde den unge flyktingen vara
mycket fruktad af konungen, efter som så mycket väsen
gjordes för hans skull. Kanske skulle han, ty hvem
kunde veta det, vara mannen att träda i herr Stens
fotspår, och att då vara ett redskap till hans
räddning, var något, som satte alla strängar i Svens
hjärta i dallring. Ty huru mycken råhet i seder
och lefnadssätt än utmärkte denna tid, så är det
dock visst, att folket var genomträngdt af en
lef-vande nationalitetskänsla, att det ville vara ett fritt
och själfständigt folk och därför offra allt timligt godt.
Sven hörde fogden inhemta underrättelser om
herr Gustafs uppträdande på kyrkvallen i Rättvik,
och att han därifrån begifvit sig upp åt Mora, och
han såg, huru glädjen lyste i fogdens ögon, då han
sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
