Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Konungens folk är i hack och häl efter mig!»
ropade Sven.
«
»Det var så Långfredagen ock!» skrek man emot
honom tillbaka, och han måste taga sin tillflykt
genom dörren.
Där stod han, söndersliten i sitt inre af tanken
på den hotande faran och sin egen maktlöshet att
kunna uträtta något.
På afstånd öfver sjön såg han, huru det lyste
från gubben Elfs stuga, och blixtsnabbt fattades han
af den tanken att där göra ett försök.
Han hade emellertid knappt aflägsnat sig från
Tomtgården, förr än verkligen de danske spejarne
inträdde. De funno emellertid intet, ty Gustaf var
då nedförd i källaren, och vid deras inträde hade
Tomt-Mats’ hustru den rådigheten att rulla ett
bryggkar öfver källarluckan, så att de märkte ingenting,
utan aflägsnade sig med oförrättadt ärende.
Men Sven öppnade dörren till sin fosterfaders
stuga och steg in.
Där satt gubben Elf vid spiseln och drängarne
vid hans sida, och midt emot gamla Brita och Kari
och de öfriga qvinnorna. Midt för härden på
golf-vet satt Lill-Anna och lekte med en ulltott, som
var ett litet lamm, hvilket hon förde i vall på ängen.
Det var så fridfullt och så varmt och godt i stugan,
som om företrädesvis där sinnet varit det rätta att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
