Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den döende flamman från härden belyste med
ett blåaktigt sken såväl slumraren som Kari, hvars
öga med outsäglig smärta hvilade på hennes
hjärtans kär.
Hon hade på afstånd följt honom, när han kom
från Rasmus, och när hon såg honom nalkas
fogdestugan, hade hon ilat bort till Utmelandsbyn och
Tomtgården, där hon träffat sin fader, till hvilken
hon sagt, att Rasmus gått med makt till fogdegården.
Det var hennes afsikt, att fadern skulle komma till
hjälp, och i den tron skyndade hon tillbaka till
fogdegården, där nu striden gick lös som bäst.
Hjärtat ville brista i hennes bröst, när hon steg
in i den dunkla stugan och fick se Sven ligga i sitt
blod vid ena långväggen.
Så hade han farit öfver det vida hafvet,
hvar-ifrån ingen väg går tillbaka. Och han syntes
lyckligare i döden än han någonsin var i lifvet.
Kari föll ned på knä invid honom. Hon fattade
hans hand och höll den i sina, och så förblef hon
i stum smärta och med tårlösa ögon blickande på
den ädle, misskände ynglingen.
Hon hörde icke, huru dörren öppnades och män
kommo in i stugan. Hon bara såg och såg på det
kära, liflösa anletet.
Men ännu hade ej döden fullbordat sitt verk.
Plötsligt slog Sven upp ögonen och ett matt
leende öfverfor hans drag, när blicken träffade Kari,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
