Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon log tillbaka och lutade sig längre ned tätt
intill honom. Det var så naturligt, tyckte hon, att
han icke var död, utan blott slumrade. Hvarföre
väntade hon väl, om icke på hans uppvaknande?
»Kari», hviskade Sven, »nu kan jag säga
san-. ningen. Din broder . . .»
»Min broder .’. . hvad vill du säga om honom?»
»Han var ingen förrädare!»
»Sven!» ropade Kari, för hvilken med ens ett
ljus uppgick, som göt helgonglans kring den
döen-des panna.
»Ser du», fortsatte Sven, »jag trodde det . . .
men jag ville ej lägga din fader med sorg i grafven.»
»Men du ville bära all den smälek, allt det hat,
som . . .»
»Ja, jag ville . . . men nu är det bra igen. Din
broder dog en ärlig död. Jag trodde om honom,
hvad alla trott om mig, att han gick onda stigar
till fienden, och jag följde honom. Han hade knappt
försvunnit bland fienden om qvällen, förr än
anfallet skedde på vår här. ... Det var dumt af mig,
men jag har ock lidit straffet för min misstro.»
»Jag visste det förut, Sven, att du icke kunde
begå något sådant, som man gaf dig skuld för!
Dock skulle alla hafva trott dig utan att hafva
misstrott min broder, om du förut; talat hvad du nu sagt.»
»Kanske . . . kanske icke. Jag ropade honom
yid namn, när han gick ifrån oss om qvällen, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
