Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig. Men nu har du visat, att dina gamla bekanta
hafva rätt, hvilka påstå, att du icke ledes af förnuft,
utan af ett tygellöst sinne. Du säger, att du vill
fåkta mot mig med käppen och gör dig likväl stolt
öfver din kungliga börd, då likväl eh sådan hotelse
icke ens anstår en krigsman, än mindre en kunglig
person, utan endast passar slödder och pack!»
På sådant sätt kunde den tidens främste män
brefväxla med hvarandra! Det är sannt, det var i
hettan, och man kunde ännu ej den konsten att tala
eller skrifva honungssött, när vreden kokade i
bröstet; men å en annan sida, för att icke kasta allt
för stor skugga på den tid, i hvilken vi lefva,
själf-beherskningen, förmågan att midt under striden
erkänna sin fiendes värde, den konsten var mindre
hemmastadd hos den flydda tidens män. Fienden
var alltid ond, vännen var alltid god, helst när de
stridande tillhörde skilda bekännelser, såsom fallet
var här; och finner man någon gång motsatsen, så
är det liksom en återklang från den äkta
ridderlighetens skönaste dagar. En doft däraf breder sig
öfver den gamle polske ädlingens minne, särskildt
om man låter blicken hvila på hans uppförande
mot de tappre försvarame af Wolmar, Carl
Carlsson (Gyllenhjelm) och Jakob Pontusson (De la
Gardie). Man kan icke heller i den häftiga
bref-växlingen med hertig Carl frånkänna honom en
viss värdighet, liksom man tycker, att hertigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
