Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Jonas ville ej fördröja sin afresa till hans
återkomst. Hvad som framkallat rörelsen hos både
fader och dotter var det yttrandet, att Jonas
hoppades snart kunna återvända hem till sitt land igen,
där någon väntade honom, som ständigt lefde i hans
tankar. Köpman Caspar frågade då, hvem denna
någon var, och Jonas nämnde Svenborgs namn.
Redan samma dag for köpmannen med sin
dotter. Jonas väntade blott på penningar hemifrån, och
så fort dessa kommo, betalade han hvad han var
skyldig till Caspar, och vandrade bort från Rostock
söderut på vägen till Wittenberg. Leonhard
Kreutz-heim följde honom ett godt stycke, och när de
skildes åt, sade han:
»Jag vill gifva dig ett löfte, och må Gud straffa
mig, om jag bryter det: Jag vill blifva en man, jag
ock! Om jag såsom du kan vandra det godas väg,
äfven om Herren skulle förneka mig att vinna
Gertrud, det vet jag icke, men det lofvar jag, och höre
Gud mitt löfte, jag vill blifva en man!»
Därmed skildes de.
8.
Vid Luthers graf.
Carpus var förtjust. Men förtjusningen varade
tyvärr icke länge. Husbonden hade knappt hunnit
hem, förr än det första ord, som Carpus hörde från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
