Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertruds läppar, rörde den fördömde svensken, och
när han någon tid därefter åter vågade sig fram
med sitt frieri, blef han lika tvärt afvisad som
någonsin förut. Han brann af grämelse. Så väl
svensken som Gertrud skulle erfara hans hämnd. Hans
hjärna hade också snart spunnit färdig. den tråd,
hvarmed han hoppades kunna snärja den ene och
till slut knyta sin lyckas valknut med afseende på
den andra. Sedan han en dag genomgått åtskilliga
af husbondens räkenskaper, fann han
nödvändigheten af en resa till Wittenberg, och husbonden fann
det ock. Det var fråga om indrifvandet af några
gamla fordringar.
Jonas hade en dag nyss kommit hem från en
af professor Rungii föreläsningar, då han
öfverraska-des af ett alldeles oväntadt besök. Det var Carpus,
som vänlig och ödmjuk steg genom dörren in i hans
rum. På frågan hvad som vållade besöket, antog
Carpus sin allra vänligaste uppsyn och framlämnade
en räkning. Den upptog en mängd utgifter, som
köpman Caspar haft för hans skull, men som han
äfven nödgat honom att betrakta såsom vängåfvor
och aldrig mera tala om. Summan var icke
obetydlig, och för Jonas omöjlig att kunna åstadkomma.
Han förvånades och bad om en förklaring.
En sådan kunde Carpus icke gifva. Skulden
var ärligt utdragen ur köpman Caspars böcker, och
han utförde blott sin herres befallning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
