Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jäg eger dock nu inga penningar», förklarade
Jonas.
Carpus kunde knappt dölja den glädje, som
detta svar förorsakade honom, men han sade med
den ljufvaste röst, att till morgondagen kunde han
med nöje lämna anstånd, men då skulle han resa,
och då måste han hafva penningarna, ty utan dem
vågade han icke träda inför sin stränge herre.
Därpå bugade han sig och gick.
Förgäfves sökte Jonas utgrunda, hvad som
vållat denna märkeliga förändring hos den välvillige
köpman Caspar. Hade han fått tid på sig att skrifva
till honom, skulle han hafva gjort det, huru mycket
än hans stolthet uppreste sig däremot, men nu måste
förklaringen öfver denna gåta lämnas till framtiden.
Nu var frågan att skaffa penningar. Men det var
en gåta, som var fullkomligt lika svårlöst. Huru
Jonas än ansträngde sin hjärna, så var det lika
omöjligt för honom att finna, hvarest en sådan
o
summa skulle tagas. Åtskilliga svenskar vistades
väl vid universitetet, och han besökte dem alla,
men ingen kunde hjälpa. Då tog han dristigheten
till sig och gick upp till professor Rungius. Nej,
icke heller han kunde. En annan af professorerna
var icke hemma. Alldeles förtviflad återvände den
stackars unge mannen till sin ensliga bostad.
Om natten kunde han knappt få en blund i sina
ögon. Först fram mot morgonen somnade han in,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
