Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och i drömmen fortsattes plågandet. Han tyckte
sig stå framför ett berg, som omärkligt flyttade sig
framåt och ofelbart skulle krossa honom, utan att
han hade förmåga att komma undan. Men plötsligt
blixtrade det bakom bergets hjässa, och i ett haf af
ljus såg han Luthers skepnad, som sträckte ut
handen och sade: »Här står jag och kan icke
annorlunda! Gud hjälpe mig, amen!»
Drömmen var så lefvande, att Jonas vaknade
och sprang upp. Men vid tanken på, huru mycket
den store mannen måst lida och fördraga, föreföll
honom den smärta, som han själf led, så ringa, att
han återvann lugn och jämnvigt i sin själ. Ännu
på morgonen ville han besöka den professor, som
han föregående dag. förgäfves sökt, och kunde ej
heller han hjälpa, så finge allt gå såsom Herren
beslutat.
Men professorn kunde icke. Det var ett hårdt
slag och satte den unge studentens själsstyrka på
ett hårdt prof. Den kraft, som till följd af
drömmen genomströmmat honom, började svika, och han
tänkte ett ögonblick på att fly. Då gick hans väg
förbi slottskyrkan. Hans öga öfverfor ofrivilligt
kyrkodörren, där Luther en gång uppspikade sina
95 theser.
Framför dörren stod en yngling, som noga
betraktade densamma, liksom om han ville se hålen
efter de spikar, hvarmed Luthers theser varit fäs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
