Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rodde förbi, som om de verkligen känt och velat
visa sin glädje öfver konungssonens närvaro.
Man hade redan tillryggalagt ett godt stycke
väg och hade staden med alla dess många torn
långt bakom sig, då hertigen lät slupen styra mot
norra landet, hvarpå den följde stranden åt, under
det hertigen skarpt fixerade hvarje föremål.
Plötsligen blixtrade det till i det blå ögat och han
började sjunga en vers ur en gammal folkvisa:
»Ros lilla, Ros lilla, trolofven I mig,
Med all äran och dygd!
^ Och viljen I lofva att aldrig svika mig!
I finnen väl b&de rosor och liljor!»
Hertigen hade knappt slutat, förr än det
hördes ett prasslande i löfskogen vid stranden, och
strax därpå visade sig en syn, som kom honom att
spritta till och jagade blodet i snabb fart till den
bleka kinden. Där stod nämligen vid stranden en
flicka af en så ovanlig skönhet, att man skulle
varit färdig att taga henne för en hafsfru, som nyss
stigit upp ur böljan och dolt sig i lundens grönska.
De mörka lockarne svallade fritt omkring ett
huf-vud, hvars fina och regelbundna drag, lika mycket
som dess friska och bländande hy, helt naturligt
kunde hafva förvirrat hjärnan på mer än en af
hertigens drabanter.
Men äfven den sköna flickan syntes ingalunda
likgiltig för hvad hon såg. Först, när ansiktet tit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
