Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade fram mellan löfverket, strålade det af den
innerligaste glädje, men när hon så fick se den
präktigt utsirade slupen och den välkända hertigliga
flaggan, slog hon ihop händerna och såg helt
bestört ut. Detta uttryck’ i det förtrollande ansiktet
försvann dock snart, och det strålade åter af fröjd,
när hennes ögon stannade på honom, som sjungit
sången.
Det dröjde en stund, innan någondera kunde
säga ett ord. Slutligen bröt hertigen tystnaden.
»Sigrid», sade han, »jag trodde ej, att lyckan så
skulle gynna mig ... vill du komma med mig ...?»
Flickan såg en stund framför sig, liksom om
hon icke hört frågan, men plötsligt slog hon upp
de stora ögonen och såg trofast och varmt på
hertigen. ,
»Far är borta åt Bråborg», svarade hon, »för
man säger att hertigen skall komma dit i qväll eller
i morgon, och jag må då följa dig ...»
Och slupen lade till vid en utspringande
klipphäll, och hertigen sträckte sig ut och lyfte den sköna
flickan öfver relingen, hvarpå slupen åter styrde ut
från land.
»Du kände igen visan», yttrade hertigen, sedan
han en stund med förtjusning betraktat sin
ledsa-garinna.
»Skulle ej Sigrid komma ihåg den visan ?»
genmälde flickan och slog rodnande ned ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
