Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hertigen slöt kappan omkring sig och drog
den grå hatten djupt öfver ögonen. Aldrig ett ord
gick öfver hans läppar under färden till Bråborg,
men roddame hörde, huru den ena djupa sucken
aflöste den andra, fast vågorna sqvalpade och
bullret, som årorna åstadkommo, hjälpte honom att
dölja sin djupa sorg.
Men högt öfver sjöstranden följde ett par stora,
utomordentligt sköna ögon den bortilande båten,
så länge han kunde synas. Det var Sigfrid, som,
så länge hon kunde, ville se åtminstone den farkost,
som förde bort från henne allt hvad hon drömt sig
skönast på jorden, hela hennes värld — och det
för evigt.
Så fort hertig Johan kom till Bråborg frågade
han, om hans följe hade anländt från staden, och
gaf genast befallning om, att Peder Nilsson, hans
drabant, skulle inställa sig hos honom i hans
sängkammare.
Hertigen hade knappt hunnit än i rummet, där
han maktlös sjönk ner på en stol, förr än kraftiga
steg hördes genom de yttre rummen, och dörren
till sängkammaren öppnades af den tillkallade
lif-drabanten, han med den öppna blicken, han som
kunde hafva gått hertigen i förväg.
Peder Nilsson stannade innanför dörren, men
tog ett steg tillbaka, då han fick se, hvar hertigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
