Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Min moders hem», sade han, »skall blifva
Sigrids hem, och dock skall Peder Nilsson aldrig tala
till Sigrid, jag svär dét vid mitt ärliga namn och
vid min faders minne.»
»Väl taladt, Peder Nilsson!» utropade han, »och
väl dig, ty du kan kanske vinna lyckan vid en
annans sida; men ser du . . . hertig Johan kan det
icke . . .»
2.
O
Aren gingo. Hertigen kom åter från sin
utom-landsresa, kom åter till sitt kära Bråborg, och lät
ro sig öfver Bråviken och utefter dess norra strand,
— men Sigrid var försvunnen, och ingen visste
något att säga om henne.
Och talet om hertigens förlofning med sitt
syskonbarn Maria Elisabet blef allvar, och han böjde
sig för den stränge farbroderns vilja. Han gjorde,
också han, ett offer för sitt fosterland; — han
upp-gaf för alltid hoppet att ega den han hade kär, den
enda som kunnat förljufva hans dagar.
På Örebro slott i början af år 1611 firades
tro-lofningen mellan det furstliga paret, och allt var
glädje och jubel på slottet, från den gamle
konungen och hans drottning till den yngste stallknekten,
ty alla fingo sin del af undfägnaden och fröjden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
