Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så kom kriget med Danmark, och så den
gamle konungens död, och Gustaf Adolf mottog
riket och hertig Johan stred manligen vid hans sida.
Allt härunder sökte hertigen att åtminstone få
spaning om henne, Sigrid, som han aldrig i världen
kunde glömma, och utom hvilken allt var honom
likgiltigt. Men allt var förgäfves; ingen, icke ens
Peder Nilsson kunde gifva honom det besked han
önskade.
»Som jag sagt, ers nåde», hade den redlige
ädlingen många gånger yttrat, då hertigen vändt
talet härpå», det blef intet prof af på min
ståndaktighet. En gång har jag träffat henne, det var kort
efter ers nådes utlandsresa, och då bad jag henne
komma i min moders hem och blifva som hennes
dotter, men hon sade dertill tvärt nej, . . . och sedan
dess ha alla mina försök att återfinna henne varit
fruktlösa.»
Och en gång, när hertigen, hvars helsa i
allmänhet var mycket vacklande, häftigt insjuknade,
hade han sagt till Peder Nilsson, att om någonsin
han finge den minsta spaning på den försvunna,
skulle han säga det för hertigen, äfven om han låge
på sitt yttersta, och Peder Nilsson hade lofvat
honom det.
Emellertid gick tiden fram. Rikets
bekymmersamma ställning, den broderliga kärleken och
högaktningen för Sveriges unge konung, vår store Gu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
