Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staf Adolf, drog allt mer och mer en förlåt för den
sköna bilden, som, om än gömd, dock aldrig glömd,
intog första rummet i hertigens själ.
Af de trenne krigen var det danska för Sverige
farligast, emedan det fördes inom Sveriges
landa-mären. Men den högstes hägnande hand och ett
troget och tappert folk gjorde dock fiendens anslag
den ena gången efter den andra om intet. Så kom
året 1612.
Om hösten det året, när kriget med Danmark
började brinna med mindre låga, firade hertig Johan
af Östergötland sitt bröllop med Maria Elisabet.
Den 3 november höll han sitt intåg i Stockholm,
beledsagad af hela Östergötlands adel. Det var ett
praktfullt tåg, ehuru mången anmärkte, att den
furstlige brudgummen såg tankfull, nästan sorgsen
ut, där han satt på sin ståtliga gångare. Också
bidrog därtill den svarta dräkten, broderad med
sammet och silfver, hvari så väl hertigen som hela hans
hof visade sig.
Den 29 november stod bröllopet, och en vecka
därefter höll hertigen hemkomstöl i sitt hus vid
Jemtorget, hvarpå han red ned till Wadstena, för
att där emottaga sin gemål, som kort därefter
ankom dit med sin mor, enkedrottning Christina, och
sin bror, hertig Carl Philip.
Men lyckan blommade icke på Wadstena slott
hvarken för den sjuklige hertigen, eller för den ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
