Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det flammade till i hertigens ögon, när han
hörde, att hon lefde, att hon mindes honom ännu,
hon som aldrig gått ur hans själ. Men hans
huf-vud sjönk tillbaka mot hufvudgärden och den
utsträckta handen föll slapp ned vid sidan.
Några ögonblick gingo. Då pekade hertigen
på en medaljong, omgifven af lysande ädelstenar,
som låg på bordet. Peder Nilsson tog den för att
lämna den åt honom, men hertigen lade blott sin
hand på hans, och sade:
»Till henne!»
Dagen därpå var ej hertig Johan af
Östergötland mera.
3.
Våren kom äfven detta år med ljumma vindar
och en varmare sol.
En dag i maj månad egde en talrik folksamling
rum på de allmänna platserna i Norrköping och
på de gator, som ledde ifrån söder tull till vester.
Klockorna ringde i alla kyrktorn, och alla åskådare
nästan utan undantag voro sorgklädde.
Hertig Johans likfärd skulle ske genom staden
till Linköping, i hvars domkyrka han skulle
be-grafvas.
Och tåget kom, det långa i sorgprakt utstyrda
tåget; i långsam, högtidlig gång gick det genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
