Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar i Sverige. Hans marsk, Sten Sehested,
tågade med *7,000 man upp genom Halland, för att
därifrån gå på Jönköping, medan han själf med
13,000 man tågade genom Skåne och Blekinge till
det af honom anlagda Christianopel, hvarifrån han
drog fram mot Kalmar och intog denna stad den
27 maj. Slottet höll sig ännu — dock voro
utsikterna för ögonblicket ytterst mörka för dess
besättning —, då svenska hären, nu 21,000 man, med
flygande fanor och klingande spel kom antågande
på Perstorps äng.
Genom de lyckliga striderna under Sturame
och sist under Gustaf Vasa samt genom den
oemotståndliga framgången af det svenska
nationalitets-sträfvandet, som just sprängt sig fram under dessa
strider och segrar, hade den föreställningen om
nationalfienden gjort sig gällande, att han icke var
ett stridsdugligt folk, som man egentligen behöfde
frukta. Denna åsikt uttalade Carl själf, när det
började visa sig, att det danska kriget var oundvikligt.
»Hafver Juten intet främmande folk, så skrämmer
han icke många med sina egna», sade han. Men
detta oaktadt var Sveriges ställning nu sådan, att
Carl sökte på allt sätt först förekomma och sedan,
när kriget Var utbrutet, förmå konung Christian till
fred. Detta var dock en Omöjlig*1^- Christian hade
icke för intet gjort så st<^a rustningar, och kriget
fortfor tolf år efter Carls 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
