Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hans kunglig höghet Carl Gustaf önskar sig
en rask och driftig skrifvare i sitt kansli . . . vill
du antaga platsen?»
»Ja, ja, det vill jag!» utropade Joel med en ifver,
som åter framkallade ett leende på ärkebiskopens
läppar.
Han strök sig med handen öfver det yfviga
skägget, hvarpå han yttrade:
»Men ingen tid är att förlora. Hans kunglig
höghet står på resande fot till Öland, såsom han
skrifver till mig . . . det vore därföre väl, om du,
såsom du själf sade, ju förr desto hellre kunde
be-gifva dig åstad.»
»Gud välsigne ers högvördighet!» stammade
Joel och kunde knappt återhålla de frambrytande
tårarne under öfvermåttet af de känslor, hvilka i
detta ögonblick genomströmmade honom.
Men ärkebiskopen fattade hans hand och sade:
»Tacka Gud, min son, som ser till dem, hvilka
honom ostraffligen tjena . . . tacka Gud i ditt hjärta
och bed honom stå dig bi under de öden, som du
går till mötes. Glöm aldrig, att hans rike går
framför allt och därnäst ditt fädernesland. Herren vare
med dig!»
Besöket hos ärkebiskopen var slut, och Joel
mera sprang än gick de gator, hvilka ledde hem
till hans torftiga studentkammare. Det var hans
fullkomliga afsikt att i ordets egentliga bemärkelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
