Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Din fader», återtog Gustaf, »din fader år mig
icke blid, han låter sig icke beveka. Jag bad
honom om din hånd; han gaf mig ett hårdt nej till
svar. Blif ej rådd, Christina . . . han gör mig orätt,
han känner mig icke, men har du tro till mig . . .
säg, säg, Christina, det har du ju?»
Blicken och leendet svarade tillräckligt.
»Ja, Jag litar på dig», återtog Gustaf, »jag vill
icke i smyg bakom din faders rygg njuta af en
lycka, som han ej vill unna mig. Därföre, ser du,
.. . därföre vill jag nu säga dig mitt farväl; jag
reser bort, långt bort till fjärran land; kanske unnar
mig Herren att vinna gods och guld, det är mitt
enda hopp . . . och när jag då kommer hem, så vill
jag köpa Vallsjö, måhända ock någon af de andra
gårdarne, som blifvit din fader fråntagna, och då ...
då vill jag säga till honom . . . detta gifver dig din
dotter, vill du nu gifva mig henne. . . . Säg,
Christina, vill du vänta till dess?»
»Och om det aldrig inträffar?» sporde Christina.
» Aldrig inträffar . . . det skall, det måste inträffa,
Christina, eller också vill jag dö!»
Det var ungdom som talade och ungdom som
hörde, och hoppet kringsväfvade dem, uppfyllde
deras hjärtan och log midt i sorgen, midt i
skilsmässans smärta. Tiden var dessutom fylld af storartade
tankar. Intet syntes omöjligt för en kraftfull och
allvarlig vilja. Man måste fram och vinna sitt mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
