Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
»Ja, han hade rätt, min fattige och dock så
rike vän, han hade rätt», utbrast Joel, sedan han
uppläst den lilla meningen ur papperet, »jag glömde
mitt fosterland. Ty väl glömmer den sitt folk och
sitt land, som låter tusende dö i hunger och elände,
medan hans penningkistor fyllas. Det var stulet
guld . . . orden voro stränga, men de voro sanna;
det var stulet guld!»
Han försjönk i tankar; men efter en stund såg
hån åter upp och sade, i det han räckte sin hustru
handen:
»Nu vill jag gå till honom, den ende, som jag
numera kan nå af alla dem, hvilka genom mig
blif-vit bragta till tiggarstafven. . . . Bed Gijd, hustru,
för mig, att min gärning må vara honom
tacknämlig!»
Han gick, och för hvarje steg, som han tog,
blef hans sinne lugnare och hans gång säkrare.
Vägen var lång, men den tycktes icke förorsaka
den gamle någon trötthet. Slutligen stod han
framför porten till det hus, där .han bodde, som han
sökte.
Det var det Kammeckerska huset. Han gick
in och sporde en förbiskyndande tjenare, om
köpman Lamb bodde i huset, samt om han kunde träffas.
»Den stackars gubben lär icke komma lång
väg!» svarade tjenaren och förde den frågande öfver
gården till ett litet rum på nedre botten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
