Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stovaktaren höjde också sin hand mot grefven
liksom för att gifva lika mot lika, men hejdade sig,
i det han kastade ögonen på konungen.
Det behöfdes blott en blick för kung Carl att
se, huru rätta förhållandet var. Han kände för väl
både sin gamle stovaktare och grefven, för att han
en sekund behöfde tveka om rätta orsaken till
uppträdet. Men något måste dock hafva framkallafden
unge grefvens vrede. Så väl detta, som
nödvändigheten att hålla den oskyldigt lidande skadeslös,
nödgade konungen att på stället taga reda på
förhållandena.
»Grefve Schlippenbach!» sade han därför, »jag
skulle med min gamle stovaktare vilja säga: låt det
vara nog nu; men att en tapper man, som ni, kan
höja sin hand mot ett barn, det fordrar förklaring,
säg mig, huru med detta förhåller sig!»
Grefven berättade nu kort och godt sakens
sammanhang. Hans häst hade varit borta ur stallet,
en af drängarne hade tagit sig friheten att begagna
den, han hade förebrått den gamle stovaktaren, som
gifvit ett näsvist svar, och därför fått sig ett par
rapp af käppen, då pojken slagit käppen ur
grefvens hand.
Konungens blick mulnade, men att detta icke
gällde stovaktaren, kunde man höra, då han vände
sig till denne och frågade:
»Och hvad svarade du grefven, gamle Henrik?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
