Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Detta talet är mig lön nog och gör mig till
den lyckligaste på jorden, men, herr baron . . .»
»Baron!» ropade Svante Horn och lade sina
händer på Lindboms skuldror, »säg du, Lindbom,
jag släpper dig icke med mindre!»
»Nå ja, du då», återtog Lindbom; »så här inför
vår Herre går det väl an ...»
»Det duger inför menniskor ock, Lindbom, det
säger Svante Horn . . . och jag vill upprepa det
inför alla!»
»Och alla de höge grefvarne och herrarne . . .?»
»Och alla de höge herrarne i sina
allongepe-ruker och sina sidenkläder hafva icke gjort så
mycket som så för Svante Horn! Nej, äro vi vänner
och likar inför Gud, så vill jag ock, att vi skola
vara det inför menniskor. Jag tänker icke bedja
någon om något», tillade han; »jag är herre på
Källeryd, och jag tänker gården skall kunna föda
dig och mig lika bra, som dina sadlar födde mig
och dig i Solikamsk!»
Den stackars Lindbom kunde knappt få fram
ett ord för tårar. Väl hade han stundom tyckt, att
den bistre baronen kunde hafva kostat på honom
ett och annat vänligt ord för all hans möda och
allt hans arbete, men en sådan belöning som denna
gick så långt utöfver allt hvad han kunnat drömma
om, att han bokstafligen stod som tillintetgjord.
Svante Horn själf hade svårt för att återhålla en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
