Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Väl i hand? ... Ja, hyad synes dig, lilla
Si-donia; där ser du baronens lifhäst, som burit mig
hit; jag har själf läst testamentet, och nu är det din
egen Elisabet, som är herskarinna på Källerjrd.»
I detsamma kommö de båda samtalande fram
bakom hörnet, fru Sidonia stolt och med högröda
kinder, jungfru Elisabet i sin ryttarrock och sina
ryttarstöflar, och vid sidan af den förra hennes
dotter, Emerentia, hvars röda hår, tydligen efter
mycket arbete, erhållit en tillstymmelse till hyfsning,
Men blicken skelade lika förtvifladt, och munnen
hade sitt vanliga spotska och själfsvåldiga lefende.
Kaplanen såg på de framträdande, som man
föreställer sig att en lycksalig ande skulle se på
jordlifvets barn, hvilka träla för snöd vinning i dess
skummaste gömslen. Det vemodiga leendet
öfver-gick i en dragning af sorg, tills anblicken af Märta,
som också skymtade fram bakom hörnet, med
blossande kinder, men så skygg, som om hön icke
vågat följa de andra, kom uttrycket att för ett
ögonblick skifta om i ett drag af den förra själsfriden.
»Gabriel», ropade fru Sidonia, när hon fick se
sin man, »gå icke än; du skall höra, du skall veta,
att Gud i sin outgrundliga nåd skickat oss en glädje,
som öfvergår all beskrifning. . . . Emerentia, vårt
kära barn i . .»
»Hustru, hustru», afbröt kaplanen mildt, »jag
fruktar, att idel världsliga tankar fylla ditt sinne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
