Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5.
Ringens egare.
I Näs’ kaplansgård sutto söndagen därefter på
eftermiddagen fru Sidonia och hennes väninna, den
ryttarklädda Elisabet samt den förras dotter. I
köket befann sig Märta, och tår efter tår rullade
utför hennes bleka kind, när hon tänkte på den käre
bortgångne, hvars stoft samma dag blifvit
öfverläm-nadt åt jorden.
Litet emellan ropades hon in i storstugan för
att uträtta än det, än ett annat, ty ödmjukhet och
tjenstaktighet pryder ungdomen, sade fru Sidonia,
och som Märta hade ett högtfarande sinne, så
be-höfde hon i tid en god upptuktelse, och fick hon
intet annat i sin gamle frändes hus, så nog skulle
hon få öfva sig i konsten att påtaga sig en
tjena-res skepelse, så mycket var säkert. Emerentia
förstod också förträffligt konsten att göra det bittra
ännu bittrare. Synnerligast var det fallet denna
dag. Orsaken därtill åter var icke svår att finna,
och den förhemligades ingalunda för Märta.
a Jungfru Elisabet gjorde upp sitt testamente, i
hvilket hon insatte Emerentia, fru Sidoniäs dotter i
hennes första gifte, till ensam arfvinge af Källeryd
med underlydande, löst och fast, som det befanns
vid jungfru Elisabet Corelias eget frånfälle.
Emerentia skulle i tid vänja sig vid en rik och
förnäm arftagerskas ställning i lifvet, och därföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
