Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle hon Öfva sig att hålla Märta på vederbörligt
afstånd. Emerentia var också mycket läraktig, och
Märta, som stod utan huld och skydd i hela vida
världen, måste foga sig efter de förändrade
förhållandena, huru mycket det också sved i henne, väl
icke tjenandet, men orättvisan, godtycket,
nyckfullheten. Det var ej nog med, att hon villigt utförde
en tjenares åligganden, hon behandlades fullkomligt
som en leksak, ett viljelöst ting i ett bortskämdt
barns händer.
Märta stod ensam i köket och skurade den stora
grytan; den andra pigan — ty Märta betraktades
och behandlades som den ena — hade fått lof att
gå till kyrkogården. Men midt under arbetet
vandrade också hennes tankar bort till kyrkogården,
där nu han hvilade, den ende, som kunde och ville
göra något för henne. Bilden af Sven ställde sig
här framför henne. Han ville nog ock hjälpa henne,
men det var den skillnaden, att han måste inskränka
sig till blotta viljan.
Som hon tänkte detta, kom Sven i dörren och
ställde sig invid henne med ett litet papper i handen,
hvarpå hans ögon hvilade. Han hade kommit hem
alldeles oförmodadt till följd af ett bref från fadern, som
i förkänslan af sin bortgång skrifvit till honom därom.
»Märta», sade efter en stund Sven och såg upp
från papperet, »hvar är din ring, ringen med Svante
Homs namn?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
