Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik, och förlåt mig sedan, och tag den här korgen
och gif din mor ...»
Erik stod tyst och tankfull, och hans ögon irrade
från Carl till korgen och från korgen åter till Carl,
och hans små händer knöto sig. Han tog ett steg
fram, han tog två, hans kropp antog en nedhukad
ställning, och han sträckte de knutna näfvame bakåt,
som man gör strax innan man vill slå till ett
kraftigt slag, och så stod han ända under Carls ansikte.
Denne stod stilla, orörlig, men en tår glänste i hans
ögon, och månen upplyste hans vackra ansikte.
Tiggargossens djupblåa ögon fästes på detta
vackra ansikte, och hans vrede lade sig, armarne
föllo stilla ned utmed hans sidor, och ögonblicket
därefter fattade han Carls hand och kysste den och
snyftade högt.
»Du förlåter mig då?» frågade Carl.
»Kära, beskedliga herr Calle», snyftade gossen,
»ni kommer hit med mat till mor; hvad betyder litet
näsblod, jag vill gärna hvarje dag köpa mat åt
henne för sådana slantar.»
Och de båda gossarne gingo in i stugan, och
träden foro sakta af och an för vinden, och månen
strödde sitt silfver på det spruckna fönstret, och
längst bort slog trasten sina djupa, melodiska slag.
Det var en högtid både utom och inom Morskans
koja i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
