Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men nu rida vi ut, jag vill se gubbame på
nära håll, innan vi i morgon lägga råd om batalj.»
Och generalen satte sig till häst och red genom
staden och mot de framtågande regementena. Och
för hvarje kompani, som marscherade förbi, fick den
gamle mannen liksom mera lif och mera kraft. Han
kände dem i botten, dessa skaror från Nyland, från
o
Tavastland, från Abo och Björneborg.
Det var klart månsken, och himlen var blå och
hög, och stjärnorna gnistrade. Men kölcj, hunger,
trötthet betydde intet denna qväll. Man skulle fä
slåss, man skulle få sin brinnande längtan att få mäta
sig med de hatade ryssarne tillfredsställd, det visste
man; hären hade därför blifvit sammandragen till
Tavastehus, och därför blickade hvarje öga
generalen så modigt till mötes, därför lopp där ett sorl
af jubel genom leden, där den gamle red fram.
»Ära öfver gamle Klerker, evig ära kräfver ban,
Mångbepröfvad, sjuttiårig, var han än soldat och man.
Ja, jag minns hans hvita hufvud, där bland rotarue han red
Och med ögon som en faders sig pl sina gossar ned.
Med sextusen söner kring sig, lika stark som fienden,
Ville han med fröjd och ära göra front i lifvet än.
Tvekan fanns ej, fruktan fanns ej, allas längtan var att slåss,
Ty vi leto på hvarandra, vi på honom, han på oss.»
»Nu är konungens order verkställd», hviskade
Klerker öfverste Palmfelt i örat och smålog; »få se
om Klerker undgår ansvar, därför att de komma
österifrån.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
