Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dersökningar hade anställts, men ännu hade man icke
fått någon visshet, och rättarhustrun hade begifvit
sig uppåt landet och ännu icke kunnat anträffas.
Den hederlige Broqvist, som strax efteråt blifvit
skickad till Svidjeby, hade anträffats af sin gamle
bekante, kapten Pålsson, och af honom fått veta,
att den gamle herrn aflidit, och att hans begrafning
egt rum just den dagen. Broqvist, som bland sina
öfriga egenskaper såsom betjent äfven egde den att
vara vetgirig, lade i väg till den undangömda
kyrkogården, och här hade han träffat åtskilliga gamla
bekanta: den där unge, vackre herrn, som kom från
Ronäs och for så burdus, bonden, som kom en vecka
efteråt och frågade så noga hvart den unge herrn
tagit vägen, och så den där långa oxen, som var
uppe hos grosshandlarens samma dag som mamsell
Aurora försvann, och allt det där hade han
vederbörligen rapporterat för sin herre.
De trenne männen hade omedelbart därpå
blifvit noterade såsom misstänkta för mordbranden,
men som rättvisan i allmänhet icke just har namn
för sig att vara fortfärdig, så var den det ännu
mindre nu under dessa tider, och därför gingo de
misstänkta ännu fria.
Carl kunde icke hafva någon aning om allt
detta, men den djärfva tonen, hvarmed beskyllningen
kastades honom i ansiktet, förbryllade honom. Dock
hemtade han sig snart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
