Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ädle mannen, han är mördad; du kände honom
icke, Carl, men du känner hans mördare; säg mig,
hvem var det?*
Blekheten ökades på Carls kind, och hela hans
kropp skälfde. Det var med den högsta
ansträngning han lyckades bibehålla herraväldet öfver sig
själf.
»Aurora, se på mig», Carl fattade båda hennes
händer, »och tro mig, jag känner mördaren, men
bed Gud, Aurora, att du aldrig måtte få höra hans
namn. . . . Och ni», sade han, borrande sin blick i
anklagaren, »ni är ej värd ett slag af en ärlig mans
hand, eljest skulle jag på stället drifva er ut
härifrån, som man kör bort en hund; men dröj här
icke länge, ty jag svarar ej för hvad som kan hända,
om ni bringar mig till det yttersta.»
Med ett lugn och en besinning, som hade varit
värdiga en bättre sak, såg grefven på Carl och
Aurora.
»Ni spelar förträffligt den oskyldigt anklagades
roll», sade han, »och att ni skulle vilja lägga hand
på mig, det skulle icke heller förundra mig. Hvar
är dessutom den penningsumma, ni tog med er från
generalen, er herre; ni är också anklagad för stöld,
men ni reser lika stolt er panna, ni blyges icke att
hålla denna flickas hand i er . . . rättfärdiga er, om
ni kan! . . . Aurora», fortsatte han, vänd till henne,
»förlåt mig, att jag dragit fram allt detta i cr när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
