Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fräckhet, hvarmed hennes förföljare vågade tala om
allt hvad han gjort för att lyckas vinna hennes
kärlek, visade, att hon hörde honom. När han slutat,
fäste hon sina uttrycksfulla ögon på honom och sade
med ett isande lugn:
»Ni är en usling, grefve, och det är endast af
tvång, som jag nödgas höra och se. er.»
»Aurora!» utropade hennes tillbedjare, liksom
fallen från skyarne.
»Besudla icke mitt namn med att uttala det...
ni kommer aldrig att ens vinna min medömkan,
och jag svär det vid Gud, jag skall begagna hvarje
tillfälle att bringa er i lagens våld ...»
»Ah, min nådiga», afbröt henne grefven, »jag
hoppas, att detta icke är edert sista ord; ni skall
erhålla betänketid. Vigtiga angelägenheter tvinga
mig tyvärr att nu lämna eder.»
Grefven bugade sig och gick. Han måste möta
Sprengtporten. Men efter ett par dagar var han
åter med honom och de öfriga herrarne i Peljärwi,
och så fort han kunde, besökte han åter igen
sin fånge.
Men nu lyckades han ej afvinna henne ett enda
ord. Han talade om sin kärlek, han bad, han
besvor henne att skänka honom blott en blick, ett
ord, som tydde på tillgifvenhet, men fåfängt.
Då rullade hans ögon af en satanisk eld och
hans kinder blossade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
