Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ert öde, general, om jag nödgats tvinga mig
till rättvisa. ... Nu* — Carl vände sig härvid till
kaptenen och hviskade några ord i hans öra — »har
ni räddat mer än mitt lif, ni har återgifvit mig min
ära. Lika mot lika, herr general. . . . Förlåt mig
det försiktighetsmått, jag ansåg mig böra taga; nu
står jag vid mitt ord, jag går som jag kommit, utan
att göra bruk af min tillfälliga makt.»
Under tiden han talade gjorde han ett tecken
åt sitt folk, och de förvånade herrarne fingo se den
ene efter den andre af kosackerna frigöras.
Generalen var icke blind för den verkliga fara,
hvari han sväfvade, icke heller de öfriga herrarne.
Hade det funnits en möjlighet att få ett bud till
närmaste ryska truppstyrka, som icke var så
särdeles långt borta, så är det icke osannolikt, att
detta äfventyr fått en annan utgång. Måhända var
man dock å andra sidan icke heller känslolös för
denna handling af storsinthet hos en simpel man
utan namn och rang. Det var dock djärft, man
skulle skatta sitt namn högt för att midt ibland
fienden uppsöka den, som kunde borttaga en fläck
från detsamma.
Utan att säga ett ord gick generalen in, och
hans herrar följde.
Men Carl och hans folk lämnade byn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
