Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äkta pärlan, och detta musselskal måste blifva så
fult som möjligt.
Mordvapnet i uslingens hand, som glänste
bakom Carls hufvud, det drog ett streck öfver hennes
plan, öfver hennes sublima själfuppoffring, det
sprängde musslan och visade den äkta pärlan i
ursprunglig glans.
Nu befann hon sig vid dens sida, som hon
älskade högst af allt på jorden, och som hon mest
af allt ville undvika . . .
Var det en lek af ödet, — var det Guds
finger, som ville visa henne, att hans sol kunde lysa
och värma äfven mördarens dotter, att lyckan kunde
le äfven för henne, eller var det en pröfning, en
frestelse, nödvändig för att göra offret af hennes
försakelse ännu mera rent, ännu mera fritt från
hvarje grand af jordiskt stoft?
Men solen lyste öfver blommorna och öfver
sjön, och vinden for smekande fram öfver ängen
och berättade sin saga för blommorna. Det var
högtid på ängen och i skogen under Guds fria
himmel — sedan drömma blommorna om allt hvad
vinden hviskat för dem; det är deras
midsommar-nattsdröm.
Var det midsommar äfven i de ungas sinnen —
och hur skulle deras midsommarnattsdröm blifva?
De sutto båda tysta, men lärkan sjöng öfver
deras hufvud, och Carl höll Auroras hand i sin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
