Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För båda stod minnet af deras sista
sammanträffande på Sveaborg, fast där bakom visst skimrade
i rosenrödt ett annat minne — midsommaren det
föregående året. Då var deras kärlek i sin
knoppning, då var allt idel glädje och värme och sol; nu
voro glädjen .och solen borta. Det var en skrift i
svart, men på rosenrödt papper.
»Du skall blifva lycklig, Aurora», hviskade
Carl och tryckte hennes hand och blickade henne
trofast i ögonen.
Hon såg på honom, men så betäckte hon sitt
ansikte med sina händer, och heta tårar föllö ned
på klädningen.
»Sörj icke så bittert, Aurora», tillade Carl,
»allt skall åter blifva godt . . . ormen är död, som
ville lista sig in i ditt hjärta och gjuta sitt gift
öf-ver din Carl. Nu kan du ju se på mig igen, det
låder ej mera någon fläck vid mitt namn.»
Nu fästes åter Auroras ögon på Carl och ett
svagt leende log kring hennes läppar.
»Carl», sade hon och tryckte hans hand, »jag
misstror dig ej ... ack, förlåt mig den sorg, jag
gjorde dig då . . . det var en olyckans dag ...»
»Men nu är den dagen slut...»
»Icke ännu, Carl! . . . den slutas ej, förr än
detta krig slutas; när Finlands öde är afgjordt,
då . . . då randas morgonen till en ny dag . . . och
då . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
