Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR. 121
det står min afskedsbön i en blommas bild: förgät
mig ej!»
Snart hördes buller utanför porten; det var Kunz,
som anlände jemte ett par andra ryttare. Nu togs
ett sista hjertligt farväl, och Sune svängde sig upp
på den väldiga hästen, hvilken bakom sadeln bar hans
resesäck.
»Helsa den store mästaren och res med välsig-
nelse, min son!» ropade doktor Lotharingius.
»Vänd åter med lycka och frid — förgät mig ej!» —
ljöd Angelas klagande stämma; och Sune trafvade bort.
Foran, som skullç anträda den långväga färden,
utgjordes af tre stora vagnar, lastade med varor från
köpmän, hvilka behöft taga tillfället i akt att försända
sådana till de sydligare orter, dem resan kunde gälla.
Formännen hade sina kurar på vagnarnes framsida,
men för öfrigt voro dessa säkert och noga öfverspända
med stora oljade segel och sammansydda hudar,på hvilka
prunkade en jättestor kejserlig örn, såsom skyddsvapen
mot plundring och tecken, att afsändandet skett med
vederbörligt magistratstillstånd i den goda staden Ro-
stock, hvars klämma eller vapen äfvenledes var anbragt
under riksäpplet i örnens venstra klo.
Det var i alla fall föga säkert att oantastad få
tåga sin väg fram under dessa tider, då lösa soldat-
hopar ströfvade öfverallt, sökande värfning och krigs-
lycka äfvensom tillfällen att medelst plundring sörja
för det dagliga uppehället. Och denna osäkerhet
rådde ej blott på vägarne utan äfven i herbergena,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
